- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
319

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår hand, utan äfven koffert och nattsäck precis där de
skulle vara.

Nu kom ett annat bekymmer. Pappa skulle bestämdt
kördröja sig, tåget skulle akgå med våra effekter till
Tavastehus, och biljetterna skulle vara utan värde. Men
just när mamma var fullkomligt Öfvertygad att allt var
så galet det kunde vara, anlände pappa med svetten i
pannan och löskragen på sned under ena örat. Nu
ruskades pyrena upp, kånkades fotlösa med oss och...
med detsamma var Fritz försvunnen i trängseln. Han
skulle naturligtvis råka under hästfötterna, menade mamma,
och när pappa försäkrade att här funnos inga hästar,
bara eldfrustande järnfålar, bedyrade mamma att pyret
skulle kubbla ned mellan perrongen och vagnarna, bli
öfverkörd ak tåget och söndersmulas, olyckliga barn,
som man så okta läser i tidningarna: det hände ju nära
Arboga med en oxe! Emellertid var Fritz i godt behåll
och uppenbarade sig i rätta stunden på krisrockens axlar.

— Var god och stig in här — uppmanade karlen,
pekande på en vagn — här är ledigt.

— Hör du! hviskade mamma, knyckande pappa i
rocken. — Här är ledigt! Vagnen har bestämdt något
fel; ingen vågar taga plats där. Kanhända är fönstret
söndrigt; där är ett drag, som ingen står ut med. Att
jag skulle glömma min grå schal; han hade behöfts för
Sigrid kring nacken.

Det oaktadt stego vi in i kupén. Den var förträfflig,
fönstret helt, sofforna jämngoda med pappas bästa. Nu
fick mamma ett nytt bekymmer.

— Månne jag bort ge karlen drickspengar? Han
betraktade oss som hade han väntat något för sitt besvär.
Sådant folk brukar ej göra något för intet, och det kan
man ej heller begära. Nu är han troligen anställd vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free