Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tackar, åja, går väl an, svarade pappa. Jag hör
att herrn varit så god att inlämna vårt bagage. Fick
herrn några kvitton?
— Det förstås, sade karlen. Jag behöll dem
tillsvidare, om jag kan tjena med att uttaga effekterna vid
ankomsten till Tavastehus.
- — Mycket förbunden. Men vi göra besvär...
— Har ingen fara. Jag ämnar mig också till
Tavastehus och har god tid för närvarande.
— Nej, för all del, låt honom inte behålla märkena!
hviskade mamma.
Pappa hostade.
— Hm, hm, jag vill inte besvära, jag skall uttaga
bagaget.
— Som det behagas. Här äro märkena.
— Bjud honom två mark; det tycker jag han bör
vara nöjd med, sufflerade mamma.
Pappa ville framtaga sin plånbok, men lyckades icke
så genast uppknäppa de dubbla rockarna. Medan han
mumlade något om herrns besvär, en obetydlig
ersättning, och så vidare, ringde en klocka tredje gången.
— Förlåt, sade frisrocken, tåget går!
Och med detsamma var han försvunnen.
— En tjuf är han ändå inte, yttrade jag.
— Nej, svarade mamma. Såframt märkena äro
äkta.
Vi fortsatte resan, betraktade tallskogen, som sprang
oss till möte, och telegraftrådarna, som enformigt höjde
och sänkte sig vid sidan af banan. Pyrena hade
försjunkit i djup sömn, när vi kände en obetydlig stöt,
troligen på ett ställe där kälan rubbat en skena. Mamma
spratt upp och ropade:
— Vi ha kommit ur spåret!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
