Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gossen väntar drickspengar, suckade mamma.
Det blir allt en dyr resa. Pälsa nu på er, barn!
Väl inbyltade, marscherade vi ut, för att stiga i
vagnen. Det var halfmörkt; och någon vagn sågs ej
till, men väl ett par misstänkta skjutskärror, förspända
med hästar, som i stället för selar buro ett slags trasiga
sadlar, hängande öfver hästryggen på några skarfvade
rep, mellan hvilka tömmarna högst bekymmersamt
slingrade sig fram.
— Hvar är vagnen? skrek pappa.
— Vagnen? frågade uppassaren, som väntade på
sina drickspengar.
— Ja, vagnen som jag beställde.
— Har inte herrn egen vagn?
— Dumhufvud! Skulle jag då beställt en?
— Alla som resa med vagn köra vagn med sig.
— Jag vill lega en, jag. Står det icke tryckt på
alla taxor för resande: lega för en vagn så och så
mycket ?
— Då kan herrn gå till gästgifvargården, svarade
uppassaren, högeligen mankerad, och lämnade oss i
sticket på den slaskiga gården.
— Jag sätter mig aldrig i en kärra, förklarade
mamma mycket bestämdt.
Resultatet var att vi, efter någon underhandling
med hotellvärden, fingo lega en gammal vagn, men då
den ej hade selar, nödgades vi. anlita de mirakulösa
tavastländska sadelseltygen.
Vi af reste från Tavastehus i fullt mörker, med en
ålderdomssvag vagn, en okänd kusk, miserabla seltyg,
på isgata med backar; men hvad betydde väl detta? Vi
hade undkommit den fruktansvärda järnvägen, vi skulle
nu Jwila oss på den gamla, ärliga landsvägen. Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
