- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
347

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några otydliga ljud gåkvo tillkänna, att de faderliga
omsorgerna för min framtid i detta ögonblick slumrade
på en kudde af rötofs i Valda gästgifveri. Jag var långt
ifrån att dela min mors beundran för de hundra mjölkande
korna; men det behagade mig lika litet att vara föremål
för en spekulation. Smed, smed, tänkte jag, om du
verkligen hoppas imponera på mig med ditt »fula land»
och dina missar, för att sedan plocka mig som en
mogen frukt; välan, så skall du få erfara, att detta lilla
rönnbär hänger för högt för räfvarna. Å, min herre,
för att han sett ett höm af orangernas land, tror han att
vi enfaldiga nordiska flickor genast skola bita i honom
som i en apelsin. Jag vill skala honom, jag, och vill
han smida mig varm, så skall han få hamra ett kallt
järn, ja, så kallt, att han skall bränna sina fingrar i
fyrtio graders köld. Godnatt, store Ilmarinen med dina
ännu större händer! Godnatt, vise kopparslagare; jag
vill drömma om.,, min kadett.

Jag hade sofvit en stund och drömt, väl ej om
ka-detten, min barndomsflamma, men att jag åkte på en
järnväg med smalspårig bana. Tåget gick med snäckans
gång genom manshöga drifvor och jag hörde pappa
prisa den förträffliga ekonomi, hvarmed man inbesparat
så och så många procent af den dyra anläggningen. Vid
sidan af banan tyckte jag mig höra smedens röst, som
ropade: smalspår, smalspår, du fryser ihjäl! Pappa
fortfor att prisa sin ekonomi, bantåget fortfor att skrida allt
långsammare, först som en torndyfvel, sedan som en
metmask, slutligen som en arfsprocess, tilldess att vi
utan räddning begrofvos i drifvorna. Och allt ännu hörde
jag smedens röst melankoliskt sucka på långt afstånd:
smalspår, smalspår, du fryser ihjäl!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free