Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är inte en gästgifvargård inrättad för resande?
Hvarför skulle vi upptaga alla rum, när vi icke behöfva
flera än två?
— Skall man inhysa kreti och pleti? Jag måtte
säga, en ung karl, som kan bete sig så oskickligt, har
icke mera lefnadsvett än en hottentott. Hvarför har han
icke lagt sig på bänken i folkstugan?
För att lugna mamma för min person, föreslog jag
att hon skulle intaga min plats bredvid Sigrid, medan
jag improviserade åt mig en bädd på stolarna. Detta
antogs, vi ställde ljuset att brinna i kakelugnen, lade oss
och somnade, utan att förnimma något misstänkt från
yttre rummet.
Men denna natt hade sina äfventyr, liksom dagen
haft sina. Jag vaknade och erfor en känsla såsom
när man instörtar i en bottenlös afgrund. Denna gång
var det stolarna som gifvit sig åtskils ... jag befann
på golfvet och kände mina tinningar bulta som
en verkstad för tusende kopparslagare. Rummet var
mörkt och uppfylldt af ett förfärligt os. Jag kände
mig nära att svimma... några minuter till, och jag
skulle icke ha kunnat röra arm eller fot. Ingen tid
var att förlora: jag fråndrog spjället, öppnade dörren,
sprang efter ljus till andra rummet, tände det med
darrande hand och väckte pappa. Med mig var ingen fara,
men min stackars mamma och Sigrid, voro de lefvande?
voro de döda? Vi sökte väcka de sofvande, men
för-gäfves. Pappa sjönk handfallen ned på en stol och
kunde blott säga:
— Det är slut med oss, barn! De vakna ej mer!
— Herr Damm! Herr Damm! ropade jag.
— Hvad är det? sade smeden.
— Vi dö af os!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
