Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om" kinderna och något mera darrande på rösten, än vid
vårt senaste möte för halftannat år sedan, men för öfrigt
samma förnäma, präktiga hållning, samma krökta näsa
och stora, blå, numera glanslösa ögon, samma ytterst
hvita, välstrukna mössä och krage, samma gröna schal,
samma svarta sidenklädning och broderade tofflor, sådan
jag mindes henne alltfrån min spädaste barndom. Hon
mottog oss med en vänlig, jag hade nästan sagt nådig
nick, och sedan hon kysst mamma två gånger på kinden,
framträdde först pappa, därefter jag, slutligen pyrena,
för att efter vår rangordning kyssa henne på hand. När
denna ceremoni var öfverstånden, erforo vi en känsla
såsom efter en sval dusch om sommaren: en behaglig
värme följde på kylan. Vi hade ju framför oss den
älskvärdaste gamla tant som fallit på någon dödligs lott,
endast vi icke försummade en enda liten knix af den
vördnad hon ansåg sig böra fordra af anförvanter.
I förväntan på middagen, som skulle göra oss fullt
hemmastadda, var det mitt nöje att än en gång betrakta
min gamle vän grefve Mirabeau, hvilken, lika jättelikt
bred öfver kinderna, lika majestätisk i sin stora peruk
och lika hånfullt leende på sin plats öfver soffan, tycktes
säga till sin korna beundrarinna alldeles som i hennes
barnaår: jag körbehåller mig, inga bollar, inga volanter
i allt kör nära bekantskap med min grefliga näsa!
Tant behagade göra sig underrättad om vår resa.
Hvad skulle vi svara? Jag log så där falskt inom mig,
som jag tyvärr lärt mig i yngre år, när jag erfor, att
om landsvägen icke var rätt nöjsam i vagn denna årstid,
var järnvägen dubbelt fruktansvärd. Men efter våra
många bekymmer återstod nu endast den angenäma känslan
af en god, skön hamn med stadig ankargrund och en
bekväm hvila. Ingen af oss hade nämnt smeden, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
