Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det dröjde ej länge, innan tant var inne i sina
anekdoter krån drottning Fredrika Dorotbeas hok. Tant
hade bevistat bilägret i Stockholm 1797 den 31 Oktober
— hon glömde aldrig den dagen, lika litet som
drottningens oförlikneliga händer och Katarinaordens dräkt,
som den höga bruden då bar. Många små drag af
drottningens godhet hade bevarats i tants trogna minne,
bland annat ett fattigt barn ... Hon omtalade drottningens
förkärlek för Haga, huru hon led af Sveriges kalla klimat
och begagnade sönderkrossade smultron som botemedel
för sina kylskador på armarna. På en sida af slottets
borggård smälte snön tidigare på våren. På denna lilla
bara fläck i den stora snömassan fastade den sextonåriga
drottningen sina tårade blickar... Det var rörande att
höra tant beskrifva sin forna herskarinnas änglalika
mildhet, hennes outtröttliga tålamod och huru vackert
och blygt hon sökte återställa den trefnad, som alltid
skrämdes ur hokvets iretsar, när den styfve, inskränkte
och misstänksamme konungen trädde in.
Denna kaffehistoria till exempel. Kaffe blef förbjudet
i hela riket, och den dagen — den 1 Augusti 1794 —
firades mångenstädes med stora begrafningar, där gäster
i djup sorgdräkt buro i procession en med krusflor klädd
kaffepanna, sedan de för sista gången njutit af dess nektar.
Förbudet var mycket statsekonomiskt, men beklagligen
så dumt, att det efter några månader måste upphäfvas
för den stora allmänheten. Vid hofvet, som skulle föregå
det kaffedrickande folket med ett bättre föredöme, fortfor
emellertid detta förbud. Den stackars drottningen suckade,
när hon kom till ett rike där hennes älsklingsdryck var
nästan en riksförbrytelse. Då hände sig, att en doktor,
en lifmedikus Dahlberg eller Hallberg, jag minns ej rätt
namnet, hade fått det lyckliga infallet att förskrifva åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
