Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu måste hon bestämdt falla i vanmakt.
— Ah, herr Damm, er reskamrat? Välkommen.
Var god och tag plats!
— Herr Damm från Neapel! hviskade jag.
Det måste åtminstone göra effekt.
Ingen effekt. Det var besynnerligt.
— Tillåt — sade smeden på sitt vanliga okruserliga
sätt, men för resten ej ohyfsadt — tillåt att jag faller
besvärlig med ett litet besök, fastän det kanske är något
sent på dagen. Jag bar blikvit uppehållen längre än jag
förmodat på vägen.
— Jag är prevenerad genom kusin L. på herr
Damms besök, och det skall vara mig kärt, om jag kan
vara till någon tjenst. Jag ber, tag plats och drick en
kopp te med oss. Augusta, mitt goda barn, servera du
krån teköket. Herr Damm torde ursäkta att jag vid
min ålder ej mera kan uppkylla en värdinnas pligter
såsom sig bör.
Vi satte oss. Jag kunde ej återkomma från min
körvåning. Skulle tant verkligen under sin långa
tjenst-göring vid hokvet lyckats i en så hög grad inhämta
körställningskonsten? Det såg nästan så ut. Hvarkör
skulle jag, och ej mamma, servera teet? Jag beslöt att
vara på min vakt.
Det var ett fint och rundligt tebord med kall mat,
som det alltid brukats på Muisto till kvällarna. Jag
undrade mycket om smeden, med ett sådant uppdrag som
han måste bära på hjärtat, vore i stånd att förtära mer
än en skorpa. Onyttig fruktan! Han åt med en aptit,
som skulle gjort heder åt bandhunden Danton, och grep
därefter med sin fasliga näfve den fina koppen af kinesiskt
porslin, hvilken jag räckte honom med en så oskicklig
hand, att jag nära nog spillt dess innehåll öfver fatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
