Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon, det förstås. En vacker människa. Och
så god hon ser ut!
— Har herr Damm ... en fästmö ?
— Eller en fru. Hvad vet jag?
— Nu är du odräglig, Malla. Hvad skall det där
nu åter betyda?
— Mamsell vill ju ingenting veta. (Hvar gång
Malla var stött, kallade hon mig mamsell.)
— Men nu vill jag veta. Se så...
— Man spionerar inte för det att man ser åt att
ett rum är städadt — för det att man finner ett öppet
schatull — och för det att i schatullet ligger en
medaljong, som man förut sett en viss herre flera gånger
betrakta. Man kan vara lika ärlig för det, skall jag säga
mamsell.
— Var nu inte stygg, Malla! Han har ett porträtt?
Ett fruntimmer? Ungt och vackert, var det ej så?
— Bevare oss, jag tror att Augusta är nyfiken!
— Ja, jag är nyfiken, jag är ond, jag kniper dig,
om du retas så där. Det är inte för min skull, ser du.
Hur ser hon ut?
— Fin och förnäm, med pärlor i håret och ringar
på fingrarna. Mycket underligt klädd, med nästan bara
armar och klädningslikvet upp under axlarna. Men hon
liknar Augusta ...
— Det är tant.
— Hvad? Nå, det skall ingen inbilla mig.
— Du vet inte du, Malla. Himmel, tänk, om han
vore hennes egen ...
— Hvad för egen?
— Hennes egen ... Ja, så är det. Jag menar hennes
malmletare, hennes gruksprängare. Malla, Malla, det blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
