Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han utsände sina papperslappar och svarta streck på rof,
med förtjusning tänka på deras gyllene gröda? Hvarför
skulle icke spelaren drömma om sin vinnande nummer
eller sitt lyckliga kort?
Den vise satt vid sin ensliga lampa och utforskade
i natten tingens yttersta grund. Spöket framträdde till
honom, höll sin hand framför lampan och visade i
skuggan sitt glänsande anlete.
— Jag förstår, sade forskaren, du är alltings
upp-hof, lifselixiret, de vises sten!
Och han sökte denna sten i sin smältdegel, tilldess
att hans ögon förblindades, hans arm dignade och hans
lifs lampa slocknade ut.
Då log ormen, när han än en gång, såsom vid
kunskapens träd, öfverlistat den forskande människoanden.
Men Herren sade till guldet:
— Hvad gör du? Du frånröfvar mig de högsta
drifter jag nedlagt i människan.
— Herre! svarade guldet, ser du icke mina nyttiga
verk? Är jag icke en moder till fliten, en sporre för
uppfinningsgåfvan ? Trycker jag icke min ring på den
lyckliga brudens finger? Klingar jag icke skönt i
sparbössan för de fattiga? Har jag icke grundlagt otaliga
välgörande inrättningar och spridt öfver världen ditt heliga
ord? Herre, ser du icke att jag gör bot i kyrkorna?
Stråla icke deras altaren af mitt återsken? Kläder jag
icke din Sons bild och hans moders skrud ? Skiner jag
icke som en gloria kring helgonens hufvuden?
Herren visste väl allt detta, men han lät tiderna nå
sin fullbordan. Guldet gick med växande makt framåt
i världen.
— Det är icke nog — sade ormen — att du bär på
ditt anlete: mitt. Du skall vid dess sida inskrifva: mera!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
