Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi tillbragte med husets öfriga förjagade invånare
två eller tre ruskiga timmar i en högre belägen
spannmålsbod och återvände vid dagens inbrott, när vattnet
begynte falla. Våra härjade bostäder försattes icke utan
möda i beboeligt skick, och nu berättade mig madam
Mettinen triumferande, att hon ändtligen fått städa min
grannes rum. Mäktigare än alla förlästa bokmalar, hade*
Auras vatten åtagit sig besväret att skura, och innan
kråkboets inbyggare fått tid att besinna sig, hade
sopkvasten fullbordat hvad den stora skurtrasan så lyckligt
begynt.
Några dagar förgingo, och Job beredde mig, om
icke just lika mycket lidande som han själf erfarit, så
likväl bekymmer nog för en ung och otålig nybörjare.
En afton föll det mig in, att Muller möjligen försökt sig
i hebreiskans irrgångar, och hade jag icke något att
lära af honom, så kunde han vara intresserad af att
lära något af mig. Jag inväntade alltså i förstugan
hans återkomst, för att fånga honom i flykten. Han
kom ganska riktigt.
— Herr Muller, sade jag, gif mig ett råd!
— Hvad är det? Har icke tid.
— Jag befinner mig i största förlägenhet för ett
ställe i Job. Texten synes mig antingen motsägande, eller
illa uttolkad af De Wette.
— Riktigt, herre. Tviflet är sanningens moder.
Stig inl
Vi trädde in; han påtände sin lampa. Job hade
beredt mig en gunst, som förvägrades alla andra.
Rummet såg ut som om det åter behöft en öfversvämning.
Snäckan i detta skal intog den enda stol som fanns
ledig, och jag satte mig obedd på kanten af den tarfliga
bädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
