Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna dyra urkunds återfinnande. Det finns anledning
att tro på dess tillvaro någonstädes i Finland.
— Hvar? utropade han, och plötsligt begynte hans
ögon åter glimma.
— Jag har med bestämdhet hört sägas, att den skall
hafva funnits här, i akademins bibliotek, för fyrtio år
sedan.
— Sagor! Jag vet hvad där funnits och hvad där
finnes. Jag har förlorat allt hopp om Åbo. Finland har
intet, Sverige intet, Norge intet, Danmark intet, Europa
intet. Jag vill genomsöka Amerika. Utvandrarne
härifrån kunna ha medfört handskriften.
— Man har sagt mig, att den varit utlånad... att
den blifvit förgäten...
— Förgäten ? Otänkbart I
... Att den förirrat sig till en för er okänd landsort...
att den förskingrats med värdelösa papper... varit ett
föremål för den yttersta vanvård ... och återfunnits...
Muller sprang upp. Hans bleka kinder bet&cktes af
rodnad, han var åter den kraftfulle man, som jag sett
vid mitt första besök; endast handen darrade, när han
grep mig i armen.
— Hvar ? frågade han åter med ett misstroget tvifvel.
— I Birkkala socken, Haavisto gård.
Han studsade ett ögonblick, grep därpå sin trekantiga
hatt och ville skynda ut. Jag hejdade honom.
— Lofvar ni att höra mig med lugn, så torde en
resa blifva öfverflödig.
— Hvad är det? Jag är fullkomligt lugn.
Hela hans utseende motsade denna försäkran. Jag
tvekade om jag ej borde uppskjuta det afgörande ordet
till i morgon. Muller förekom mig. Han hade märkt,
att jag höll något doldt vid barmen. Plötsligt grep han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
