Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarför kunde han icke hellre, med sin stora lärdom,
sin ugglestaf, sin sammetsrock och sina hedniska
half-stöflar, kallas till exempel »den evige doktorn»?
— Tillåt mig svara er med en fråga. Om ni råkat
glömma ett friskt, rödlett körsbär något år i er fruktkorg,
hvad återstår?
— Hvad där återstår? Kärnan.
— Riktigt. Det, som återstår af en äkta student,
han må sedan kallas doktor, prost, konsul eller spöke,
det är också kärnan — det är egenheten att beständigt
studera. Hans ungdom, hans munterhet, hans flammor,
hans själfförtroende, allt detta är skal, som grånar med
hans mustascher; måhända är det blott glasögonen, om
han bär sådana, som bli honom trogna. Forskningen är
odödlig; kunskapsbegäret är som salt fisk, det framkallar
en beständig törst, och ju mera man dricker, desto mer
känner man ett behof att dricka. Jag vill långtifrån
påstå, att alla studenter dricka vatten, som Muller, men
törsten är deras rätta natur. Madam Mettinen påstod äfven,
att alla studenter kunna sofva, Jag påstår, att inom
hvarje verklig student finnes något som aldrig sofver,
eller — om den lägre naturen uttager sin rätt —
alltid sofver med £ppna ögon. Kläd af studenten det
tillfälliga, som tiden förbleker, åren härja och lifvet
afnöter, hvad återstår ? Den forskande anden,
som"genom-letar världen, söker och söker, finner en spillra och söker
ånyo, i dag som i går, i morgon som i dag. Ena gången
kallas han Faust, andra gången kallas han Muller. Men
antingen han uppträder som hjälte i ett världsdrama eller
i en liten studentlegend, gengångare är han alltid och
väcker hos oss en hemlig känsla af fruktan. Vi tycka,
alldeles som fru Rönnevall, mer om gulnäbben, sådan
han nyss krupit ur ägget, än om den hundra år gamla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
