Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid den tid jag nu går att omtala var Drifva redan
i sitt adertonde år, en lång, smärt och behaglig flicka,
men mera lik en ung ekorre, än den väluppfostrade
dottern i ett sedesamt prästhus. Hennes uppfostran hade
varit en besynnerlig blandning af Kersanttis militäriska
disciplin och ett bortskämdt .barns otyglade frihet. När
fadern kallade henne, skulle hon stå som ett tändt ljus
och lyda order i blinken, utan att resonera. Däremot
när hon, så att säga, ej stod i fronten, fick hon sköta
sig själf efter eget tycke, hvilket vanligen skedde hela
förmiddagen, då fadern, som ej hade råd att hålla adjunkt,
var upptagen af sina tjenstegöromål. När årstabellerna
skulle utskrifvas, såg man Drifva i veckotal fastspikäd
vid skrifbordet, men andra tider, när hon mer kunde
umbäras, måste man söka henne i skogen eller i hennes
båt vid forsarna. Gällde det att klättra uppför de högsta
berg eller åka på skidor utför de brantaste brådstupor,
fann hon icke sin öfverman. Blef det fråga om att tygla
en skengalen häst eller att skjuta med lod en järpe
från kvisten, fann hon lika litet sin mästare. Men gällde
det att gå två mil öfver berg och moras för att bringa
läkemedel åt en sjuk, eller att afdraga sina strumpor i
vinterkölden för att gifva dem åt en frysande usling och
sedan gå hem i blotta kängorna, var heller ingen därtill
så gladlynt färdig, som Drifva. Hon kunde, alldeles som
fadern, ena gången vara så halsstarrig och omedgörlig
som en stallgumse på sommarbetet, en annan gång åter
så godsint eftergifven, att minsta barn kunde linda henne
om fingret. Hon var själfskrifvet biträde vid läsförhören
och likaså själfskrifven gäst med fadern vid alla bröllop
i byn. Där såg man henne svänga i dansen med bygdens
tärnor och unga svenner, alldeles såsom en af dem, och
lyckades Drifva då få fatt i en gammal inhysing eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
