Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landshöfding Lagerborg kom i hans ställe, men allt förblek
moster ett inventarium i länsstyrelsen. Det var nu
engång hennes lefnadsbestämmelse. Den kära gumman, jag
tror verkligen att det blef hennes död, när hon en vinter
icke blef bjuden till landshöfdingens bal. Lyckligtvis hann
hon få bjudningskortet en vecka efter balen; det hade
förirrat sig, jag vet icke hvar, och moster gick nöjd att
uppsöka sin förste gynnare, landshöfding Carnall.
— Och de andre olycklige, som åtogo sig förtroendet
att dressera dig för sällskapslikvet, hvad blef det af dem?
— Jag känner ej herr Remahls senare öden, jag vet
blott att han fick två farliga medtäflerskor, fru Gellerstedt
och mamsell Arppe. Om han lyckats eröfra Finland med
sina battemanger, så fruktar jag att han åter förlorat
det. Min första lärarinna, som snart gifte sig, sjöng
förmodligen Franzéns visa:
Barnet gråter, vaggan går,
och klaveret hvilar.
Mamsell Hagtorn undkom lyckligt den gallfeber jag var
nära att ådraga henne och knäppte ännu i många år
sina elever med linjalen på fingrarna.
— Och magister Spik?
— Hvarför upprör du mina ömma känslor? Han
har avancerat till titulärråds värdighet. Fransyskan är
nyttig till många ting.
— Och herr Westerlund?
— Riktigt, också en lärare, jag har honom att tacka
för min flykt från folkvettsskolan. Han blef värdshusvärd
och slutligen rådman i Uleåborg. Du minns den morgonen,
när vi drogo major Björn ur forsen?
— Ja, mycket väl. Jag vill påminna mig att det
var du, icke vi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
