- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
122

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ned mot marken och klibbade som olja vid allt hvad
den vidrörde. Hela stranden var som belagd med tjock
asfalt, hvarje steg intryckte ett fjät; här och där atvisade
ullflagor i becket märken efter något olyckligt får, som
sträckt ut sig i solvärmen på denna förrädiska bädd och
icke undkommit utan att släppa till pelsen. Huset var
eldfarligt, det hade brunnit ungefär en gång i hvarje
mansålder och var nu timradt af lätta bräder, för att
nästa gång brinna så fort och utan skada som möjligt.
Det var högt nog, hade en hög skorsten och intet fönster,
men breda dörrar på alla sidor, för att, allt efter vindens
riktning, kunna utsläppa röken i lä. Invändigt var intet
annat att se, än de nakna svartbruna väggarna och den
ofantliga kopparkitteln, beckpannan, där den undermurade
ugnen för hvarje bränning kokade sextio tunnor tjära
till beck. Bränningen hade nu pågått i flera dygn under
ständig bevakning dag och natt. Den välbekanta svarta
karlen gick på muren kring kitteln och rörde med sin
stång i den svarta soppan, som icke fick vidbrännas,

icke hopkoka mer eller mindre, än att hon i sin rätta

tid skulle uttappas färdig i tunnorna. Vi befunno oss

ofvan jord, men jag hade läst någonstädes om Charon
och Styx. Huru en människovarelse kunde lefva i en
luft som sved i ögonen, var svårt att begripa.
Liksom själen tid efter annan uppdyker till hafsytan för
att andas, så måste också denne andfådde martyr för
ett nyttigt yrke tid efter annan trefva sig fram till
den öppna dörren, för att kippa efter en mun full
frisk luft.

— Nå, Kalle, frågade väktaren, har du lust att

blifva beckbrännare? Det är ett lönande yrke; beck
kostar pengar och föder sin karl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free