Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den af Petter Smeds, och Petter Smeds var en göling
om sexton år, när han langade ved till det första
beck-bruket. Det är så godt som en bankosedel i andra hand.
Beckbrännaren var i unga år en fin pojke, sade
Petter. Hans hette han, och mäster Hans kallades han
af dem som ville stå väl med honom, men det . är nu
glömdt, och det kan vara en smal sak om namn glömmas,
allenast den fattiga själen får ro i himmelrike.
Denne samme Hans — hvad han nu därtill må
hetat — var en fattig pojke, liten till växten, men flink
i hufvudet, som du, Kalle. Tag dig till vara; ett flinkt
hufvud skämmer ingen karl, men det skall brukas med
förstånd och icke till ondo. Hans, med sitt hvita hull
och sina röda kinder, såg ut rätt som en fröken, så
fattig han var; jag tänker att det blef hans ofärd, efter
han trodde sig vara född till något förnämt här i världen.
Alltid ville han framåt, och det säger jag intet om, det
må en karl föresätta sig, men Hans ville uppåt därjämte.
Alltid bar han blommor i den borstade tröjan och skifvade
sig med en tuppfjäder i mössan, som vore han hofsven.
Folk märkte hvartåt det lutade och sade: nog kommer
Hans fram, nog kommer han öfverst.
Hans skulle, så gärna han lefde, velat tjena som
knekt bland kungens folk, det var genaste vägen att
komma sig fram i den oroliga tiden. Men därtill var
han för liten. I stället fick han för sina fina maner
herretjenst som småsven hos landshöfdingen grefve Tott,
som då bodde i sitt präktiga slott på andra sidan om
älfven, där nu residenstomten är; men af slottet hittar
man nu intet mer än litet tegelgrus här och där i
sandvallen. Herrarne sågo då ned på fattigt folk som masten
på skeppsråttan, men Hans ville upp, och upp kom han.
Från småsven blef han kammartjenare, stod i guld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
