- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
187

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Harts? genmälde kvinnan föraktligt, sköt undan
de kringstående, lyflade flickan på sina armar och bar
henne till rian. Den långe karlen gjorde ett obeslutsamt
försök att hindra henne.

— Was ist das? genmälde bokhållaren, samlande
hela sin tyska lärdom. — Das Penttula Lisu versteht
sich auf das.

— Hol’ dich der Pestl röt främlingen. Meine
Tochter, denk’ ich, wird doch erwachen.

— ,Han håller en präst, upprepade tolken, vädjande

till åhörarne, om icke detta var rent oförnuft. — Han

påstår att doktorn skall dänga henne ur vaken.

Penttula Lisu var så väl känd på orten för sina

underkurer med folk och fänad, att äfven jag förnummit
ryktet om hennes skicklighet. Med någon svårighet
lyckades jag förmå främlingen att öfverlämna flickan i
denna kloka vård. Vårt förtroende blef på ett lysande
sätt belönadt, ty en stund därefter återfördes flickan
lefvande till den väntande fadern.

— Hvad kostar? frågade karlen, snäsigt
framdragande en smutsig skinnpung ur lädergördeln kring lifvet.

Penttula Lisu lade flatan af högra handen på flatan
af den vänstra, blåste på händerna och strök ett tag.

— Låt bli att slå barnet, sade hon.

— Har han slagit henne? frågade jag.

— Om icke det står präntadt på flickstackarns
skuldror, vill jag icke läsa i bok mer, sade Penttula Lisu.

Jag betraktade flickan. Hon såg ut att vara knappt
mer än femton år, vacker, mörkögd, mörkhårig, men af
ett ytterst förskrämdt och lidande utseende. Såret i
hennes hufvud blödde ännu genom linnebindeln; hon
tycktes föga glädja sig åt att hafva blifvit återkallad till
lifvet och var så svag, att hon måste bäras till vagnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free