- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
203

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Allons! ljöd bekallningen.

Repetitionen började. Det var de vanliga sprången
och kullerbyttorna i lukten; öfningar, som måste hvarje
dag upprepas, för att icke förlora ledernas spänstighet.
Unge Napoleon visade goda anlag att blifva sin faders
efterträdare. Han iakttog hvarje tillfälle att reta och
plåga systrarna.

När detta fortgått en stund, kommenderades äfven
Felicia att bestiga linan. Jag såg henne darra och nära
att svimma, men hon vågade icke vägra. Knappt stod
hon på det utspända tåget, innan hon fattades af en
svindel och hoppade ned. En snärt af ridspöet återförde
henne till besinning och lydnad. Hon uppsteg åter,
tog några steg och hoppade åter ned. För tredje gången
upprepades samma scen. Hon skulle för hvad pris som
helst återvinna åt herr Barthold publikens förlorade
gunst. Men denna tredje gång skulle hon hafva fallit,
om icke en oväntad räddare stått vid hennes sida.
Stanislas stod där, räckte henne handen och lyftade
henne ned.

Moliére har i Harpagon spelat på tangenterna af ett
människohjärta. Jag erfor något dylikt vid anblicken af
herr Barthold i detta ögonblick. Om han följt sin
naturdrift, skulle han hafva sönderslitit denne förhatlige
motståndare, hvilken nu för andra gången vågade trotsa
hans raseri. Men han var affärsman, han förstod att han
kunde vinna något, och han hejdade sig. Han gjorde
till och med en bugande ursäkt. Han hade hoppats att
Lieschen var återställd, men insåg att hon ännu var för
svag, han ville icke vidare oroa henne.

Stanislas behandlade honom som en betjent. Den
oerfarne, han följde föraktets naturliga känsla och
anade icke att denne man, som lät förödmjuka sig af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free