Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och hvad ämnar du göra? frågade jag, rörd af
så mycken olycka.
— Se henne dö, om hon dör. I annat fall rädda
henne.
— Om man skulle skicka Penttula Lisu att vårda
henne?
Stanislas besinnade sig några ögonblick och gaf
därpå befallning att sadla sin ridhäst.
— Du rider till Penttula gård?
— Ja.
— Hvad skall herr Barthold säga därom?
— Han är min hund, svarade ynglingen och satt
kort därefter i sadeln.
Penttula Lisu öfvertog ganska riktigt den lidande
flickans vård, med den lyckliga påföljd, att skadan i
huf-vudet hastigt läktes och krafterna återvände. Stanislas
hade, efter den ovanliga paroxysm af förtroende, som jag
af tvungit honom, återgått till sin förra slutna tystnad,
men jag visste att han dagligen besökte den sjuka
och att ingen hindrade honom. Herr Barthold tycktes
verkligen vara hans lydiga hund. Jag såg nu denne
taskspelare bättre i korten. Hvarför hade han så brådt
att sälja sin guldfågel, som inbragte honom mer på
linan, än någon köpare rimligen ville betala? Icke af
den fruktan han föregaf, att hon skulle rymma från
honom, ty därtill var hon för strängt bevakad, men af
fruktan att hon skulle rymma från lifvet. Hans
för-tviflade offers andra försök att frigöra sig från ett lif i
träldom hade lärt honom frukta det barn han så grymt
misshandlat — frukta hennes beslut att hellre dö, än
längre fördraga en så sorglig tillvaro. Han skulle med
henne förlora ett stort kapital; han ville dock skörda
någon behållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
