Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne med en sneglande grimas. Jag glömde det ärende,
för hvilket jag kommit. Jag skulle ju bjuda
lindanser-skan guld för kärlek.
Lisu tog mig för en af de många patienter, som
dagligen besökte henne.
— Hvad är det som »fallerar» ? frågade hon.
Jag svarade, att mig »fallerade» intet, men att en
ung man bland mina vänner led af kärleksgriller.
— Gå till Lappila gumman, hon botar älskog, sade
Lisu föraktligt. Jag kokar inga trolldrycker.
— Men ni botar själar och kroppar, genmälde jag.
— Herren botar dem. Jag är en skurtrasa.
Jag berättade henne hvad jag ansåg behöfligt.
Hennes kloka, lugna ögon tycktes genomskåda mig.
Förmodligen f^nn hon sig öfvertygad om mina ärliga afsikter,
ty hon bad mig sitta ned, medan hon ställde en gryta
potäter att koka i spiseln. Gårdsfolket väntades hem
till morgonvarden.
— Har ni många barn? frågade jag.
— Elfva, lydde svaret.
— Och med ett så stort hushåll hinner ni sköta så
många sjuka?
— Äldsta flickorna hjälpa mor sin.
Om en stund, när grytan begynte koka, frågade Lisu
hvad jag tänkte om komediantskan. Jag svarade, att jag
misstrott henne i går, men trodde i dag att det fanns
något godt hos henne.
— Hörde ni hvad hon sade om sina två själar?
— Jag hörde det.
— Så är det med oss. Säger icke Paulus, att anden
strider mot köttet och köttet mot anden? Gud hjälpe
oss, hvitt och svart finns hos alla människor. Men si,
hel-hvita eller helsvarta äro väl icke många ; mesta delen är grå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
