Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lisu betänkte sig, öste upp sina potäter på fatet,
ställde fram smör, bröd, salt strömming och sur mjölk,
såg mig därefter skarpt i ögonen och sade:
— Begär herrn henne för egen räkning?
— Nej, sade jag lugnt.
— Så gör då ett barmhärtighetsverk. Tag henne
på ert samvete, köp henne fri. Skicka den unge herrn
långt bort, tag af honom ett stadigt löfte att ieke komma
tillbaka förrän om två år. Öfverlämna sedan barnet åt
mig. Jag skall föra henne till ett godt prästhus, som
jag känner några mil härifrån, där skall hon uppfostras
som eget barn, och ni skall sörja för hennes underhåll
i två år. Efter den tiden må den unga herrn se henne
och båda besluta om de vilja hafva hvarandra. Blifva
de ett bjonelag, är det godt. Blifva de icke, så har hon
fått en kristlig uppfostran. Nog vet Gud någon utvag
för henne.
Rådet var godt, och om jag icke var säker på
Stanislas, var jag förvissad om madame Elisabets bifall.
Jag tackade den kloka kvinnan och ville trycka ett
guldmynt i hennes hand.
— Hvad skall det vara till? frågade hon.
— Jag har begärt bot af er för två sjuka själar.
Mottag en vängåfva!
— Hugg fingret af er, skrattade hon, eller bryt ert
ben, om ni mera tycker om det; jag säger ej nej. Men
jag tager icke betaldt för själabot. Betala Gud; det är
hans sak.
Mannen inträdde nu med sin barnskara, nio till
antalet, från tjugu till tre års ålder. Alla, utom flickan
vid vaggan, hade varit med om det kära besväret att
upptaga potäter, och alla sågo ut att icke lämna en
stjärt öfrig på frukostbordet. Den berömda doktorinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
