Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
instucken i ett guldsnöre kring lifvet. Hon såg så
liten ut som en dufva, anletsdragen kunde icke med
blotta ögonen urskiljas, men de som betraktade henne
genom kikare trodde sig märka, att hon var mycket
blek. Emellertid körblef hennes hållning fast och säker.
Hon hälsade åskådarne med en slängkyss och började
promenaden.
Nu vände jag mig till herr Barthold och frågade om
han trodde sig återfå henne lefvande. Han svarade att
han var fullkomligt säker på hennes konst.
— Men om hon kastar sig ned? anmärkte jag.
Han rynkade ögonbrynen och förklarade med
någon tvekan, att hon väl skulle akta sig därför. Hon
hade svurit honom lydnad vid jungfru Maria och
helgonen.
— Det betyder numera intet för henne, genmälde
jag. Hon är nu protestant.
Karlen fixerade mig och skiftade färg. Jag räckte
honom Felicias biljett med den utplånade raden om
tecknets beskaffenhet.
Hans mörkgrå, lurande ögon tycktes på en gång se
åt tre håll. Han stirrade på papperet, stirrade på mig
och följde på samma gång hvarje rörelse af flickan på
linan. Svettdropparna uppstego på hans panna, i det
han med tillgjordt hån frågade mig hvad detta skulle
betyda och om jag visste tecknet.
— Det betyder — svarade jag skarpt — att jag
ensam känner tecknet och är beredd att gifva det, om
ni ingår på mina villkor. I annat fall inser ni, att eder
Lieschen icke skall komma lefvande ned från linan.
— Verfluchte Dummheiten! utbrast Herkules med
ett hånlöje, som skulle dölja hans raseri, och vände
mig ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
