Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tio befann jag mig, jämte Stanislas, hos herr Barthold,
belastad med detta guld, som skulle friköpa en slafvinna
från träldomen.
— Hon står till er disposition, sade herr
Barthold kallt. — Ni kan söka henne hvar ni behagar. Hos
mig finns hon icke. Hon har gått ut i natt, jag vet
icke hvart.
Upprörd förut, råkade Stanislas vid dessa ord i ett
raseri, sådant jag aldrig anat hos denne tyste grubblare.
I ett nu hade han dragit sin värja och störtade mot
konstmakaren, utropande:
— Hund, du har dödat henne 1
Den oerfarne, han kände icke den hund, som han
härtills piskat. Innan jag förmådde hindra det, hade
Barthold kastat sig öfver honom med sin herkuliska
styrka, och efter en vild brottning föll Stanislas till
golfvet, blödande ur ett djupt sår i vänstra sidan.
— Är jag din hund, så har jag länge vädrat ditt
spår, och nu känner du mina tänder! utbrast Herkules
med gnistrande ögon. — Herr kapten, jag tager er till
vittne, att denne pojke anfallit mig med blankt vapen
och att han sårat sig med egen värja!
Hvad det sistnämnda angick, misstänkte jag genast
att den vane taskspelaren gömt en dolk i sin rockärm.
Men ingenting kunde bevisas. Bartholds knektar störtade
in, beväpnade med sina järnstafvar, och jag skattade
mig lycklig att kunna rädda min vän vid lifvet. Han
hade varit den anfallande; det var icke rådligt att göra
affär af saken.
Stanislas fördes till vår bostad; läkaren förklarade
att vänstra lungan var genomborrad. Jag skref till
madame Elisabet. När hon anlände tio dagar därefter —
ty bref och resor gingo då långsamt i Finland — var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
