Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som utmärkte fröken Drifva. Felicias nya bojor tryckte
henne föga mindre hårdt än de förra; hon gjorde sin
fostermor många bekymmer. Själfva hennes lydnad var
stundom blandad med den forna slafvinnans list.
Fostermodern vågade aldrig lämna henne obevakad, af fruktan
att hon skulle plundra juvelskrinet, rida i mörka
höstkvällen till en maskrad i Viborg och återvända på
morgonen, för att lägga de juveler hon icke tappat
tillbaka i deras förvaringsrum. Än mindre vågade man låta
henne se konstberidare eller lindansare. Man hade ju
ertappat henne under domestikernes jubel med
promenader på klädsnören, som voro utspända i parken.
Men efter många sådana nyckfulla återfall i ett förflutet
lifs vanor var Felicia åter så uppriktigt ångerfull, så
tillgifven och så uppmärksam på sin fostermors minsta
önskningar, att denna icke kunde upphöra att förlåta
och älska henne. Hon lärde fort och glömde snabbt.
Vid femton år hade hon känt den fullvuxna kvinnans
hjärta klappa; vid sjutton år kunde man taga henne för
ett nyckfullt barn. Hon var liflig, obetänksam, känslig
för alla intryck, en täck April, som beständigt växlade
mellan tårar och solsken. Fostermodern, hvilken hon
älskade nästan likaså högt som hon fruktade henne, var
icke likgiltig för Felicia Contis adliga börd. De intyg
från Milano, hvilka styrkte herr Bartholds uppgifter,
bidrogo sannolikt till den vårdade uppfostran, som
skulle för världen utplåna minnet af lindanserskan, och
försonade madame Elisabet med tanken på ett närmare
släktskapsband.
Tre månader efter blessyren trädde Stanislas åter i
tjenst. Gåtlik och besynnerlig hade han alltid varit; det
långa sjuklägret hade icke gjort honom tillgängligare.
Jag förvånades öfver den lätthet, med hvilken han förband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
