Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gissat mina tankar, presenterade hon sina fyra barn och
nämnde namnen Lisu, Felicia, Olga, Stanislas.
— Det är grand*maman som burit dem till dopet
och gifvit dem namn, förklarade fadern. Vi ville af
skyldig vördnad säga Elisabet, men grandymaman
behagade säga Lisu, efter en beskedlig gumma, som stod
fadder åt flickan.
— Hon var min tråd, anmärkte den unga
friherrinnan med ett älskeligt smålöje.
— Och min och min sons, tilläde madame Elisabet.
Jag tänkte på alla de obemärkta trådar, med hvilka
dockorna på världens spända lina äro fästade vid
himmelen ; sköra, osynliga, ofta bristande trådar, dem mången
söndersliter som tryckande band — finare än den finaste
spindelväf och dock starkare än kedjor af koppar för
dem, hvilka klänga sig fast vid deras fäste i höjden.
Felicia Conti hade funnit en sådan tråd, och därför
hade hon icke fallit.
1C. — Sägner i dimman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
