Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika galen i denna dag. För att han rymde ur landet,
när Brita gifte sig, och för att hon kan blifva hans
hustru hvad dag hon vill. Svarar hon ja, är det så
godt som amen i kyrkan.
— Men är hon icke ett simpelt hjon och han en
öfverste! utropade expeditionsfogden, mycket förvånad
och gaf hästen en klatsch med den framgång, att
sel-pinnen föll ur vid en knyck i groparna.
Nämndemannen fick icke tid att svara, ty snart
voro höga kronans vederbörande vid målet för sin resa.
Det var en liten vältimrad, rödmålad stuga med ett par
björkar på planen och utsikt emot det öppna hafvet
hundra steg därifrån. Hela nejden var ett stort slättland,
uppkommet af gammal hafsbotten, med mager sandjord
och glesa fiskarestugor.
Vederbörande stego ur, frånspände hästen och
stöf-lade uppför en liten trappa in i en nyskurad förstuga,
beströdd med enris, som hade det varit söndag. I stugan
vid spinnrocken satt den kvinna de sökte. Hon syntes
föga förvånad öfver besöket, hälsade med en vink att
de skulle taga plats på bänken och afbidade tigande
deras ärende.
Expeditionsfogden Black var ej en af de
buska-blyga, men nu satt honom liksom en stopp i halsen.
Han kastade ett öfvadt öga på lösegendomen, luktade på
ett par resedor i fönstret, snusade ur sin näfverdosa
och begärde slutligen något att dricka efter den dammiga
vägen.
Kvinnan hämtade en mugg spisöl, som måtte ha
varit styrkande för en ämbetsmans nit, ty sedan Black
ännu en gång luktat på resedorna, frågade han, om denna
föreställda person var Brita Skrifvars.
Hon nickade och fortfor att spinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
