Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu femton år sedan Grik drunknade på Liverpools redd.
Lefde han, skulle ni två aldrig stå här.
— Jag har hört sägas — mumlade Aron — att
sjömän bruka drunkna litet här och litet där. När det
passar i stycket, komma de åter till lifs.
Brita svarade blott med en blick af förakt. Hon
dukade bordet tigande och gick sedan ut, medan kronans
vederbörande åto.
— Hvad är det för ett obeskedligt tal af
nämndeman? sade länsmannen, medan han angrep den delikata
frukosten, som kunnat fresta en landshöfdings aptit. —
Var icke Erik Skrikvars en ärlig sjöman?
— Nå — sade Aron, efter att ha gjort en ansenlig
grop i smörbyttan — ärligheten var nu som folket är
mest. Litet lättfotad var han med pengar och kvinnfolk,
men icke fick han plikta för det. Han blef borta en
natt i Liverpool, och efter hatten hittades andra dagen i
sjön, sades det att han drunknat. Själamässan ringdes
ordentligt året därefter, men folket i byn har sin tro för
sig. Gå och säg det åt Brita! Himmelselement, hon
höll sin man för ett helgon!
— Jaså, hon tror icke? Tag för sig af filbunken,
nämndeman!
— Hvad skulle hon tro! Sådan har hon alltid varit,
fattig som en ugnsviska och styf som en kvastkäpp.
Befailningsman hör hur hon kan bruka sin mun mot
höga kronan. Jag undrar om hon skall bära sitt hufvud
lika högt efter auktionen ... Tack som bjuder, nog räcker
jag fårbogen ...
Länsman Black medgaf, att när kvinnfolk engång fått
något i bufvudet, lönar det sällan mödan att tala förnuft.
Men hvarför Richardson skulle utsöka sin fordran hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
