Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så sägs det. Jag vet ingenting annat, än bandia
rätt och stå där jag står. Slå mig, försök I
— Jag vill ju ej slå dig. Hvarför skall du tvinga
mig att vara grymmare än den lagens röfvare, som rycker
bort hufvudgärden ifrån din bädd? Blif min hustru —
icke för min skull, utan för dinl
— Drif mig på landsvägen, låt mig dö i elände,
begraf min vissnade kropp, och skrif på kistan: Brita
Richardson! Nej, icke ens det skall lyckas er. Mina
barn skola rista där: Brita Skrifvars.
— Således: hvarken år, nöd eller död skola bryta
din tro. Stryk ut döden, Brita!
— Jag förstår er icke.
— Din man lefver!
Blott en hastig, skygg blick af ångest och tvekan
förrådde genklangen af dessa fruktansvärda ord i det
mest trofasta och mest trotsiga kvinnohjärta. Hon
genmälde nästan kallt:
— Var detta allt hvad ni ville säga mig?
— Ja, det var allt. Och det tyckes mig vara nog.
— För er kanhända, icke för mig. Jag tror bättre
om er, än ni tror om mig. Jag anser er ur stånd att
vilja öfverlista mig med en lögn. Ni har själf blifvit
bedragen af någon enfaldig skepparesägen. Man tror
gärna det man vill tro.
— Måste jag då bit för bit slita hjärtat ur ditt
bröst? Jag känner styrman Granfors, han är en trovärdig
man. Han lastade för några veckor sedan i London och
gick där ombord till en amerikanare, som bjöd ut kätting
för godt pris. Då kommer en matros med långt skägg,
styr kurs på Granfors och frågar på engelska, om han
är svensk eller finne. Granfors svarar finne och tycker
sig hafva sett karlen någonstädes förut. Karlen frågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
