Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon satte sig åter och betäckte ansiktet med sina
händer. Richardson betraktade henne stum; länsmannen
kände åter en stopp i halsen. Den närmast intresserade
parten, mannen som varit död och nu stått upp, kände
sig så slagen till jorden, som det var möjligt för hans
grunda natur. Han hade kommit med ondt samvete,
hade litat på guldets makt att godtgöra alla oförrätter
och fann sig besviken. Denna världens afgud hade, icke
för första och icke för sista gången, blifvit hånad och
detroniserad af ett dödligt såradt kvinnohjärta. Tårarna
begynte droppa från uslingens ögon. Han gjorde ett
svagt försök att rättfärdiga sig.
— Du mig förakta, Brita, snyftade han. All right.
Jag inte det förtjent bättre. Men the other wife, den
andra... Polly är död. Hon gaf mat mig, gaf grogg
mig... hon mig narra, Brita ... hon mig lappsalfva fyra
år... söp gin ... for Hudson river ... tog öfverhalning
båten, föll sjön, gick botten... Jag aldrig hålla kär
någon annan än dig, Brita, no other woman, never.
Jag skämdes dig komma fattig igen. Jag tänkt: jag
bli rik, Brita också bli rik, jag dig köpa baka...
Nu du inte det vill. Jag gå baka allena Amerika. Nu
jag är fattig igen, poor saylor bog... Du vill mig inte
förlåta...
— Där hör ni, han ber om förlåtelse, började åter
fredsmäklaren. Hvad är det v&rdt att krångla nu, Brita?
Säg ja!
Erik fortfor:
— Aldrig du glömma du hållit mig kär. Du ju
minns när du gaf mig den little boy, den Matts... du
sa’: han är lik dig, Erik!...
Brita teg.
18. — Sägner i dimman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
