Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sägs, att n&r Brita Skrifvars läste detta bref,
gömde hon af blygsel ansiktet i sina händer. Hon hade
trott på sin viljas kraft, och den hade svikit henne.
Hon hade trott på sitt öfverlägsna förstånd, och hon
förstod att hon varit blind. För sent hade hon lärt
känna den man, för hvilken hon uppoffrat allt, och för
sent den man, som velat uppoffra allt för henne.
Hon mottog arfvet, som fanns lagligt tilldeladt henne
i Richardsons testamente. Okända, aflägsna och förmögna
släktingar klandrade testamentet, men utan framgång. De
föreslogo då delning. Brita vägrade. Den misskände
vännens yttersta vilja var helig för henne. Samme
grannar, som förut kallat henne högmodig, när hon försmådde
guld, kallade nu henne girig, när hon behöll det. Hon
hade likväl skänkt en betydande summa åt sjömanshuset
till nödpenning åt fattiga änkor.
Hon fortsatte en tid att väfva, såsom förut, men där
fanns något som tyngde på hennes hjärta. Ett år efter
Richardsons död gifte sig dottern med en ung fiskare,
och följande vår reste Brita till Amerika.
Expeditionsfogden länsman Black berättade denna nyhet med ett
slags triumf. Han visste ju, att hon skulle ångra sig
och uppsöka mannen. Reste hon verkligen därför?
Jag tror det icke. Hennes hjärta hängde vid sonen, och
om hon ångrade något, så var det att hon utsändt sitt
barn i världen under en sådan fars ledning. Om hon
funnit gossen och lyckats bärga honom ur farorna af faderns
äfventyrarelif, är mig obekant, men jag väntar henne en
dag tillbaka för att sluta ett pröfvadt lif i fäderneslandet.
Hon var dock en ovanlig kvinna, fastän byggd af för
hårdt virke, som hon själf sade om sig. Hon hade en
mans järnfasta viljekraft, förenad med det bästa af ett
kvinnohjärta: uppoffrande kärlek, försakande tålamod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
