Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, tvärtom... Den gustavianska tiden trodde
föga på Gud, men desto mera på Cagliostro och
Björnram. Man föraktade katekesen, men man hyste en
oskrymtad vördnad för mamsell Arfvidssons kortlek.
Det är med människohjärtat som med naturen: abhorret
a vacuo. Ett tomrum kan icke finnas, och likaså säkert
som luften rusar in i tomrummet af bösspipan, när ett
skott brinner af, likaså säkert skola spöken och oförnuft
inkvartera sig uti den själ, som religionen har lämnat
öde. Men förlåt min digression. Jag ville blott säga
att er onkel, i följd af de obetydliga tjenster jag hade
lyckan göra honom, hedrade mig med sin ynnest och
ingick mer än en gång på ämnen som icke rörde
rättegångshandlingarna. En söndag, när jag lämnade kyrkan
på samma gång som han, bjöd han mig plats i sin vagn
och inviterade mig till middagen. Under vägen sade
han till mig: Ni är en förståndig ung man, ni går i
kyrkan, och ni gör rätt däri. Man måste foga sig efter
hopens fördomar, för att en annan gång kunna med
framgång bekämpa dem. Vi tänkande måste uppoffra
oss, men vi behålla vår tro för oss själfva och le i
tysthet åt narrarne, som söka himmel och helvete
annorstädes än i sitt eget bröst. Nej, min bästa B., låt oss
söka vår Gud i vårt eget förnuft, så äga vi den enda
ledstjärna som icke skall svika oss! — Innan jag, något
försagd som jag är af naturen, hann svara därpå, hade
vi hunnit vårt mål — detta hus — och den gamle
friherren steg uppför trappan. Men vid dörren till förstugan
stannade han och ropade sin betjent. — Se hit, drummel,
bannade han; hur har du sopat i dag? — Då varseblef
jag framför ingången två halmstrån i kors, och han,
hvars högsta ledstjärna var det mänskliga förnuftet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
