- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
309

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klandrade icke hennes far, att han lyssnade därtill. Den
rotlösa algen drifver med hafvets våg, tilldess han finner
spillran af ett skeppsvrak, lika redlös som han, och
klänger sig fast därvid. Geheimerådet H. antog Rödler
såsom den sista tillflykten; hans dotter däremot valde
honom af trots. Ödet hade med järnhand uppryckt den
första grönskan i hennes hjärtas vår; hon ville hämnas
på denna tyranniska makt; därför kallade hon
fantomerna till hjälp.

Jag gick med afsikt att icke återvända förrän
tärningen var kastad och målet utageradt. Men samma
dag på aftonen erhöll jag bref från Tavastehus med den
oväntade underrättelsen, att man i därvarande landskansli
funnit en gammal uppbördsbok, hvari den förr nämnde
aflidne tjenstemannen antecknat en af sedermera
geheimerådet H. mottagen post uti ryskt silfver, motsvarande
ungefär halfva beloppet af kronans anspråk (andra
hälften af kassan hade bestått af svenskt mynt). Med denna
glada nyhet skyndade jag strax till min principal.

Klockan var mellan tio och elfva på aftonen. Jag
insläpptes i förrummet, men dörren till
mottagningsrummet var reglad inifrån, och jag blef tvungen att
vänta. Jag hörde röster och kunde ej tvifla att Rödler
var här. Om en stund begynte han spela. Jag hade
hört hans violoncell, men aldrig hans cittra. Det var ett
instrument hvars toner i början icke hade något ovanligt.
Emedan grannlagenheten förbjöd mig att klappa på,
kastade jag mig i en soffa och beslöt att tålmodigt vänta
hvad komma skulle. En enda lampa brann i förrummet
och kastade ett matt sken på Gustaf III:s välkända bild,
som hängde på väggen midtemot.

Mot min vilja tvangs jag att lyssna på hvarje ljud
från det inre rummet. Citterklangen blef småningom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free