Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - C. Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här, liksom isbergen i Atlanten; men går man icke till
spillo, vänjer man sig vid allt. Värre är östersjövågen,
när han i November, December, Januari nedisar
fartyget. Ståltrådsvanterna bränna under matrosens näfvar,
när karlen måste till väders. Man kan åka skridsko på
däcket; kajuttrappan är en kälkbacke, matrosens tröja
liknar fruset sulläder. Bogen nedtynges allt djupare af
de beständigt ökade ismassorna; hvarje svallsjö
efterlämnar en ny börda, från hvilken man förgäfves söker befria
sig med båtshakar och slänger. Fartyget går allt tyngre
och trögare; har man sjön styrbord, kränger
styrbordssidan allt betänkligare; har man honom från babord,
inträffar detsamma där. Jag försäkrar mitt herrskap,
att man vid en sådan seglats med nöje ser hamnen
framför sig. Men det, som här i Östersjön gör sjö
mannen vedermöda, det gäller lifvet i Svarta hafvet.
Under kalla vintrar händer att fartygen nedisas, intill
dess att de icke mer kunna manövreras och gå till
botten så säkert som hade de burit sin dubbla last
järnvägsskenor.
Hösten på hafvet känner inga vissnade blommor,
inga fallande löf; han har intet att sörja, han har under
sig sommarens våg, litet mörkare, litet kallare, men
trogen till döden, det vill säga till isen. Faran bor vid
stränderna; men äro dessa hemlandets kust, växer modet
med faran. Märsgasten hälsar sin gamla grå klippa
välkommen; hon kan bädda hans graf, men hon är
portstolpen till hem och vänner, hos hvilka han går till sin
vinterro och glömmer ända till nästa vår, att hans lif
är en gungande våg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
