Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - D. Vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftonens norrsken går forkarlen i den djupa snön vid
vägkanten, jämkar hästens rede, stöder sitt stjälpande
lass, håller mot utför backe, hjälper till uppför backe,
skridande långsamt fram öfver isar och genvägar, för
att slutligen stanna vid en enslig gård, där han och hans
häst finna den välbehöfliga hvilan. Vintern förskräcker
honom så litet, att han långt gladare hälsar dess ankomst
i November, än han i April ser sin bro öfver kärret
svikta och sin sköna isväg förbytt i slask. Öknarnas
karavan går icke så trygg mot sitt mål i stiglös sand,
som denne nordbo, steg för steg, vadar sina ihärdiga mil
framåt i vintersnön.
Öknen har sandstormen, hafvet har sydvästen, norden
har snöstormen. Hvad är yrsnön annat än frusen
hafs-våg? Mannens lust är att brottas mot elementerna;
men tror ni att folkets kvinnor och barn lipa för
drif-vorna? Vägen blir ofarbar, luften ett hvirflande lakan,
skogen en spöklik, förvirrad stad af hvita, grönkantade
torn, sjön en böljande bomullsvadd, där ett fint flor
blåser öfver snövågens kammar och beständigt förändrar
dem. Den nordiska karavanen banar sig oförfärad en
väg genom manshöga drifvor. Männen nedtrampa snön,
hästarna gå utan körsven i deras spår. Mången gång
biträder vid lasset en kvinna, betäckt af snö, medan en
pilt om sex år, morsk och manhaftig, griper de hängande
tömmarna.
Vore icke snön ett så svårlöst problem för målarens
pensel, skulle vi oftare se dessa förträffliga genrestycken
på duken. Men snön är, allt efter luftreflexerna,
stundom blåhvit, stundom rödhvit, stundom stötande i violett
eller grönt, och får lätt ett tycke af sur mjölk på taflan.
Hans färgnyanser äro så omväxlande och fina, att ett
vant öga i honom kan läsa köldgraderna, utan att rådfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
