- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
116

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det bestående hela. Gå vi till Imatra och fråga
vattendroppen hvad han betyder i fallet, så skall han svara oss:
intet! Och. likväl är detta mäktiga fall ingenting annat
än summan af myriader sådana droppars förenade kraft.
Utan dem skulle det försina mellan sina klippväggar —
vandraren skulle gå torrskodd däröfver, och naturen skulle
hafva en titan mindre.

Däri ligger vår och hvarje tänkande andes uppgift,
när det gäller att verka för andra än själfviska mål.
Intet i oss själ/va, intet af oss själfca, men oändligt
mycket i förbund med hvarandra, i samarbete för det
gemensamma målet och i ett redligt bemödande att, såvidt
på oss ankommer, föra sekularverket framåt.

Hvem af oss minns icke denna sköna bön: »Gud,
gif mig stora tankar!» Och jag tror mig särskildt kunna
vädja till ungdomen, när jag säger att vi måste fatta vår
uppgift stort. Ungdomens blick är företrädesvis vänd mot
det storartade; därifrån är ännu ett steg till det stora,
men det unga hjärtat är öppet för alla mäktiga intryck.
Ja, vi måste fatta vår uppgift stort. Vi få aldrig förgäta,
att vi arbeta för ett högt gemensamt mål, där vår
synkrets beständigt vidgas: från oss själfva till vetenskapen,
från denna till lefnadskallet, från detta till fäderneslandet
och från fäderneslandet till mänskligheten. Den som
icke från sina studentår medför en sådan förmåga att
tänka stort, att vidga sin synkrets, att lefva och verka
för upphöjda ändamål — den blir aldrig något mer än
en lösryckt atom, som roterar kring sitt försvinnande
jag — en daglönare, som vegeterar sitt lif igenom i
stacken och som slutligen, när han kallas från
dagsverket, måste fråga sig själf: för hvad har jag lefvat?

Tänka stort — men ej om sig själf, ej för sig själf!
Vi kunde till den nämnda bönen tillägga: Gud, gif mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free