- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
132

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt bestånd åt främmande legoknektar! Intet välstånd,
ingen bildning kan rädda detta folk ifrån undergången,
och jordens yta är betäckt med spillror af civiliserade
nationer, som fallit för barbarernes pilar.

Ja, utan tvifvel pekar världshistorien på folkens
fredliga utveckling som deras normala mål, och krigen
äro i vår tid mer än någonsin en anakronism, ett
näf-rättstillstånd, som civilisationen fördömer. Utan allt
tvifvel hafva folkens samarbete och vetenskapernas
utveckling fört världen framåt oändligt mer än den störste
eröfrares svärd, men blott under det villkor, att folken
bevara en manlig håg och kraften att kunna offra,
modet att kunna försaka något för höga idéer. När
jag på denna åt fredens värf oeh ett folks upplysning
helgade plats talar om krigets nödtvång, så är det
emedan öfver Universitetet står Fosterlandet och öfver
Fosterlandet står Mänskligheten’ Lika litet som Finlands
folk, skall någonsin dess universitet svika sin pligt, om
det gäller ett högre mål än dess eget. Och just af
den manliga håg, som icke tvekar att stå eller falla,
där pligten kallar oss, måste vi hämta kraft att arbeta,
mod att strida, vare sig med hufvud eller arm, för det
rätta. Studentens naturliga plats är att lefva för sitt
land, och hans lif skall vara en strid med sanningens
vapenf men kallar honom hans land på en annan
valplats, måste han erinra sig att han tillhör landets
stridbara ungdom, och hvarhelst han då ställes, må han stå
och falla med heder.

Det är icke många år sedan, och den åsikten är
ännu icke utdöd, när studenten betraktade vapenöfningar
såsom någonting ovärdigt hans bokliga bildning. Många
af våra läroverk, där hvarje utveckling af den fysiska
kroppskraften betraktas med likgiltighet eller med motvilja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free