Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Året 1827 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en sådan tidpunkt jag anhåller att här få
återkalla i minnet. Jag återgår ett halft sekel i tiden,
emedan den filosofiska fakulteten vid hvarje promotion
alltsedan 1819 känt sig manad af vördnaden för fäder
och föregångare att egna en hågkomst åt dem, hvilka
femtio år förut mottagit vetenskapens utmärkelser. Och
jag skådar icke tillbaka för att upplifva smärtande
minnen eller afteckna ruiner, utan fastmer för att bland
spillrorna söka detta stora hela, som icke förgås —
händelsernas tanke, som hvarken elden förtär, kanonen
dödar eller grafvarna uppsluka och som ej slocknar med
bräckliga människolif. Den fördolda, ledande,
sammanhållande handen, som tron omfattar och som vetenskapen
beständigt söker i företeelsernas värld, framträder
vanligen klarast i sitt verk att hopfoga spillror. »Lika litet
i historien, som annorstädes, hör man gräset växa.»
Naturforskaren sönderbryter ett mineral, för att utröna
dess inre struktur. En organism, som mänskligheten,
kan icke på samma sätt huggas i bitar. Men vid
löf-fällningen blottas grenarnas samband med stammen: man
igenkänner kronans arkitektur.
Låtom oss dröja vid året 1827.
En monografi öfver detta år kan förliknas vid torson
af ett tidehvarf, en gestalt utan hufvud, armar och ben.
Uthugget ur tidens kropp, har det, utom kalendern,
hvarken en början eller ett slut. Det lefver af en rot
som varit och kastar frön för en tid som kommer. Det
erbjuder knappt en fullbordad stor tanke, knappt ett
af-slutadt historiskt faktum. Men hvar finnes i tiden
någonting fullfärdigt, afslutadt i sig? Hvarje generation har
rätt att betrakta den korta minuten för dess tillvaro
som tidernas krona. Quorum pars fuimus.
Mänskligheten, det är vi, och hvarje ögonblick är dess höjdpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
