Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar och en, som rent insett skönheten af en idé, har
också därigenom fått en måttstock för det sköna i hela
naturen, öfver hvars mätning intet kan gå och under
hvars mätning allt är otillfredsställande.»
Vid detaljerna af denna djärfva kritik, som
Runeberg i en lugnare ålder icke vidhållit, torde man icke
böra fästa för mycken vikt. Men man äger intet bevis
att hans vid tjuguåtta år uttalade grundåsikter om poesins
väsende skulle senare undergått någon märkbar
förändring. Tvärtom utvisa hans egna skaldeverk just det
postulat han här uppställer, nämligen »den rena och
klara åskådningen af en idé, en naturens
uppenbarelseform, hvars skönhet framställes i mänsklig förmedling».
Reducerad till sitt kortaste uttryck, innebär denna tanke,
under förutsättning af naturen och människan såsom
utgångspunkter, de tre grundvillkoren: enkelhet, sanning,
skönhet. Att ur dessa villkor framgå nödvändigheten af
en harmonisk form och ett följdriktigt innehåll, behöfver
knappt tilläggas. Om den förra nödvändigheten har
Runeberg mångenstädes uttalat sig, och få skalder hafva,
under all tankens frihet, med så mycken stränghet
utmejslat en på engång korrekt, enkel, skön och
uttrycksfull form. Om följdriktigheten yttrar han i recensionen
af Törnrosens bok (1835): »I dikten skall allt vara
ordning, allt sammanhang, allt historiskt i den höga
bemärkelse, att allt skall hafva sin förklaring i den helhet,
i hvilken det förekommer, och betinga blott ögon för
att erkännas. Sådan skall dikten vara, en bild af den
gudomliga ordningen, en bild af den historiska ordningen,
sådan den afslöjat sig äfven för det mänskliga ögat i
vissa storartade, genomgripande grupper». — Och kort
förut säges: »Allt hvad som diktas harmoniskt och
natur-enligt är faktiskt och historiskt sant, det vill säga har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
