Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid vårt land, fattigt i håfvor, rikt i kärlek, hårdt i
sin fordran på obetingad försakelse, men skönt som en
moder vid barndomens vagga. Och detta land hade
han icke lärt af andra att älska, det inväxte i honom,
och han växte därur, som furan ur mon, men därför
växte han hög nog att kringskåda världen och stark nog
att besjunga sin rot.
Det mäktiga inflytande Runeberg mottog af eget
land och folk och som han rikt återgäldade,
sammanhänger så nära med hvad han verkat för land och folk,
alt detta fordrar en mera utförlig belysning. Här endast
några ord om arfskiftet af det dyrbara namn, hvilket
Sverige bördar som sin andliga egendom och Finland
nödigt vill dela ens med kulturkällan.
Hvarför tvista om namn som tillhöra världen? I
sin uppfattning af konsten var Runeberg universell. Att
han blef skald, var en’ skickelse, måhända den
lyckligaste; men fyrtio år senare och under gynnsamma
förhållanden skulle han med samma storhet och kraft
hafva blifvit en konstnär — blifvit det hvad den tredje
sonen i vår tid blifvit med ärfda anlag: en skald af
mejseln. Nästan allt hans epos, all hans dram och en
god del af hans lyrik är en i tankens marmor utmejslad
skulptur, där icke ett drag kan ändras, utan intrång i
bildens harmoni eller i formens skönhet. Den sköna
måttan och det antika lugnet hvila öfver denna ädla
skulptur. Om därför något land äger anspråk uppå att
vara Runebergs sångmös amma, så torde företrädet
tillhöra dét gamla Grekeland. Några få, säkerligen mot
hans egen önskan bevarade diktförsök från den tidigaste
ynglingaåldern, före bekantskapen med Homerus, vittna
om den kart, som föregick frukten. Man finner där en
hurtig pojkes obesvärade gyckel, men knappt en aning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
