Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligt tänkas hafva uppträdt på Island, eller i
Tyskland, som annorstädes. Motivet och stämningen tillhöra
den tyska romantiken och återfinnas hos Uhland1. Men
med allt detta hafva den finske diktarens uppfattning och
framställning icke kunnat undgå att antaga en egendomlig
färg af hans land och hans folk.
Icke mindre än fem af styckets elfva verser skildra
bardens första utveckling: hans lugna barndomsdal med
källan vid hans hydda; hans trånga värld, som dock
naturen gjorde stor och skön; älfvens kraftiga språk,
skogens ensliga saknad, klippan i hafvets stormar och
vårens tjusning — allt en naturmålning med
hemlands-drag. Där växte han, omedveten af framtidens värf,
obekant och sluten i sig själf, men stor i sin tysta håg,
såsom han måste växa i ett sådant land. Hans barm
blef bekant med fröjder och kval, han tog farväl af
moder och hembygd, och nu följer i fyra verser hans
korta vandringssaga. Han drog ut i världen, han sjöng
för slafvar och konungar, riddarsköldarna dånade, tärnan
rodnade under stormen af okända känslor. I de två
sista verserna återfinna vi hemlandsdraget. Gammal
vorden, drog barden åter till fosterbygden, grep ännu en
djup ackord på sin lyra och »gaf åt andens fosterbygder
anden». Sekler förgå, vården grusas öfver hans graf,
1 Der Sänger.
Er kommt zum Völkerfeste,
er singt im Königssaal,
ihm staunen alle Gäste,
sein Lied verklärt das Mahl;
der Frauen schönste krönen
mit lichten Blumen ihn;
er senkt das Aug’ in Thränen,
und seine Wangen gliihn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
