Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hugstora minnen, ur väldiga kämpabragder och
stormakts-tankar, så utvecklar sig den finske skalden, ej mindre
följdriktigt, ur den lugna dalen, ur skogarnas enslighet,
ur vårens tjusning och hjärtats stridande känslor. Storhet
finnes hos båda, men hos den ene utåtatormande, hos
den andre inåtvänd; kraft finnes hos båda, men hos
den ene i handling, hos den andre i resignation; kärlek
finnes hos båda, men hos den ene i höjd och vidd, hos
den andre i djup. Trognare kan man icke afspegla den
svenska och finska folkanden, än desse författare i
dikternas slutscen. Geijers Skald stupar, midti ackordet,
under protest mot en ny världsåskådning; Runebergs
Bard utandas sitt lif, midti ackordet, utan ett ord. Så
låter äfven Franzén »den gamle knekten» sluta i tystnad:
man vet endast, att han »ej syntes mer där han var
van». Men svenskt, som alltid, låter Geijer »den siste
kämpen» sluta ett lif af bragder med ett språng ifrån
ättestupan. Det är ej skalderne, det är folken som sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
