Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Lönnrot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Ett folks kärlek,
På ett folks kärlek hänger dess tillvaro. Utan varm
luft växer intet grönt strå. De folk, som hata, äro
dömda till undergång. Karthago hatade och gick under.
Från den stund Polen begynte hata, var det förloradt.
Bygga, icke rifva, upprätta, icke kullslå, är lifvets grund.
Det enskilda lifvet öfversvallas af känslor. Om
dem sjunger skalden: »Mitt lif är en våg». De skönaste
vårar blomma bort, kärlekens armar digna, tåren
förtorkar, kransarna vissna, minnesvärdarna vittra,
morgondagen trampar liknöjd på gårdagens grafvar. Om några få
år återstår icke ens minnet. De namn äro lätt räknade,
som öfverlefva det tredje släktledet. Några kvarstå,
förenade med ett berömligt verk, som lefvat längre än
stiftarne. Andra framletas om hundrade år i arkiver
oeh böcker. Hvad mer? Ara åt de rättskaffens glömda!
Ar jordlifvet allt, då är glömskan den eviga döden. Men
jordlifvet är icke allt. »Det varder sådt i förgänglighet,
det uppstår i oförgänglighet.»
Och dock är behofvet att fortlefva i ett älskadt
minne så mänskligt berättigadt, att de flesta, och
sär-skildt de bästa människor göra hvad de förmå för ett
sådant minne efter sin död. Föräldrar vilja försäkra sig
om barns och barnabarns hågkomst; ättetaflor, arfslagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
