Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Lönnrot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess hjälte färdig: den typiske Malti, hvilken alltid
besegrade jätten så, som ett underkufvadt folk besegrar
och hånar sin fiende, med slughet och list.
Det intryck man får af vår enda inhemska
medeltidskälla, biskopskrönikan, är intrycket af ett folk som
håller sig tillbakadraget och slutet. Konungarne voro
fjärran och därtill främlingar. Man kände, ofta tungt
nog, deras arm, men såg den sällan. Spår af en
verklig tillgifvenhet för tronens innehafvare kunna knappt
upptäckas förrän i en så sen tid som Carl IX:s. Han
och hans store son, Gustaf II Adolf, voro personligt
kände och älskade af Finlands folk. I en nyare tid
har Gustaf III förstått att vinna en personlig
tillgifvenhet, och än i dag begråter finska folket sin högt älskade
Alexander II.
Det är anmärkningsvärdt, att så berömlige män, som
Sten Sture den äldre och Gustaf Vasa, icke tillvunno sig
finnarnes kärlek. De voro för svenske för Finland,
såsom Gustaf II Adolf var för europeisk för Sverige. Icke
ens hertig Johans ungdomsdrömmar om ett själfständigt
Finland lyckades här gifva hans namn en populärare
klang. Denne herre var åter för polsk, och folket bet
icke på den polska kroken.
Så styckadt detta land ännu var, landskap vid
landskap, och så osmälta dess skilda stamfolk ännu spjärnade
mot hvarandra, hade dock folkanden alltifrån det fjortonde
seklet hunnit trycka sin omisskänneliga finska prägel på
samhällsskicket och på hit inflyttade främlingar: svenskar,
tyskar, danskar, senare äfven andra. När då den första
inhemska adeln uppstod, med eller utan främmande
ätteblod, skulle man vänta sig folkhjältar bland så månge
tappre män, som gingo i spetsen för härskarorna. På
krig och bragder var ingen brist, men folket förblef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
