Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Ragnar aj Geijerstavi
hela taget får man ju säga, att inga har så rikliga
tillfällen att ställa feldiagnoser som läkarna. Synd
att de begagnar sig av det!
Hannibal skrattade. Jag tog tillbaka rosen och sa:
— Du tror väl inte att alla är så antedu ....
ante-diluvianska att de lägger någon särskild, sentimental
betydelse i en röd ros?
— Hmhmhm. Hannibal gnolade och såg
betydelsefull ut till svar. Vi teg en stund. Hammarbyleden,
det sista av Stockholms vatten, gled förbi under oss.
När tåget lämnade bron, sa Hannibal:
— Jag fick in ett självmordsförsök på kliniken i
dag. Ett mycket valhänt försök: en flicka som
försökt öppna radialis, underarmspulsådern alltså. Men
hon hade lyckligtvis inte kunnat förmå sig att skära
djupt nog.
Han stirrade ut genom fönstret och fortsatte sedan:
— Olycklig kärlek, förstås. Löjligt fall på sätt
och vis, men ibland behöver ett halvgammalt troll
som jag en påminnelse om, att för en ung och söt
och nymorgnad varelse kan en förälskelse vara en
ganska allvarlig sak. Men nu får jag allt leta reda på
min vagn. Du har lett mej på villovägar, din
halvgamla roué.
Vi letade reda på Hannibals vagn och kupé. Han
hade groggvirke med sig, så vi tog en avskedsdrink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
