Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Ragnar aj Geijerstavi
med omfamningar och gälla rop, men först kom hon
utan konkurrens. Pojkarna tog det sin ålder likmätigt
mera värdigt, och Ulla kom leende sist.
Vad det var underbart att ha dem igen! Ullas
drömmande, nästan fjärrskådande blick var
närvarande i tid och rum. Hennes mun stod blommande
halvöppen, som den brukar när hon är glad. Jag
kysste den som en fransman på offentlig plats,
tryckte henne intill mig och kände att jag var hemma
igen. Erland hälsade mig med ett kamratligt
handslag och ett ganska osäkert utformat
rackarpojksle-ende, tills en häftig omfamning och en kyss på
kinden bröt igenom det reservationens pansar man är
skyldig sig själv vid tretton år. Åkes inåtvända,
fundersamma ansikte lystes upp av glädje inifrån. Han
pressade en lång stund in näsan i min röck och
armarna runt min midja utan att säga ett ord. Och
Mona hängde kring min hals och gav mig ett
pärlband av snabba kyssar, samtidigt som hon i ett svep
och huller om buller visade mig sin nya klänning och
sina nya sandaler, berättade om en bilring som sagt
»Bang» och frågade om jag hade några presenter
med. Jag är rädd att hon överröstade de
vinter-klädda damerna.
På stationsplanen stod några pojkar och betraktade
sakkunnigt min Buick. Erland, som är praktisk, ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
