Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Ragnar aj Geijerstavi
För mina ögon var den färdig, men hon var inte
nöjd. Tavlan »föreställde», som det heter, ett litet
vitrappat, illa medfaret och ödsligt hus, som låg vid
foten av en gråbergsknalle. En låg stengärdsgård var
dess enda skydd mot havets väder, och jag tyckte
Ullas tavla föreställde detta riktigt bra.
Hon skakade på huvudet, tog några steg bakåt
bland stenarna i gräsmaden och kisade med ögonen.
Hon bar en stor, vit, flätad solhatt och en kornblå
linnerock med korta ärmar och skärp. Palettens alla
färger hade lämnat sina minnen på den.
— Inte vet jag vad du letar efter, sa jag. Det
skulle möjligen vara att huset inte lyser tillräckligt.
Ulla stod tyst en stund. Så började hon febrilt
leta bland penslar och färgtuber. Jag satte mig och
väntade på en sten. Det mörka tångbandet längs
stranden spred en intensiv lukt, en tärna höll till
utanför och dök gång på gång.
— Du är en ängel, sa Ulla allvarligt efter några
minuter och lade från sig paletten. Varför kan jag
inte alltid få ha dej med när jag målar?
— För att du skulle bli fruktansvärt irriterad. För
att inte tala om vad jag skulle bli.
Hon skrattade plötsligt — det var ett lyckligt
skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
