Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Ragnar aj Geijerstavi
flirtighet gav mig stunder, då jag trodde mig beredd
att taga mitt liv — men jag var mer än beredd att
genomlida dem för de stunder då hon var min. Ingen
kunde vara mera öm än Susanne, ingen mera
glittrande glad. Hon var nyanserad, oberäknelig,
inspirerande — nej, det finns inga adjektiv för detta som
gör att en kvinna eggar en man. Inte ens för Ulla
har jag bekänt hur jag hade det, när Susanne
lämnade mig för att följa en annan. Till slut trodde jag
i min förtvivlan, att det var den gudomliga rättvisan
som drabbat mig och på något sätt låtit Agnes ta
hämnd i andra hand.
Men ingen känsla är så stark, att den lämnar annat
än minnen kvar. Historien med Susanne är för länge
sedan förbi, och Ulla kan med ledning av. mina
beskrivningar inte se henne som annat än en ovanligt
flirtig dam av mycket ringa betydelse.
■— Stackars Lars, sa Ulla. Du med din svartsjuka.
Det var allt tur att du inte fastnade för henne.
— Man får väl förmoda det. Jag var kär i henne,
men jag tyckte aldrig riktigt om henne, hur
underligt det än låter. Får jag för elvahundratjuguförsta
gången försäkra dej, att det är dej och ingen annan
än dej jag vill ha. Kom så dansar vi.
Hon smög sig mjukt till mig i dansen. Det kändes
lugnt och tryggt och alldeles som det borde vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
