Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
67
— Det är väl det de gör — de som ägnar sej åt
sånt. Och så finns det förstås de alldeles karltokiga.
Jag talar inte om dem.
Ulla satt tyst några ögonblick och fortsatte sedan:
— Det skulle inte göra mej så mycket om du
bedrog mej på slarv. Men jag skulle förstås vara
tacksam för att slippa få reda på det. Men om du bleve
riktigt kär i någon — ja, då vet jag inte vad jag
skulle ta mej till.
Den överdådige unge mannen av
kavalleriofficers-typ gick förbi en smula osäkert. Han stannade och
lutade sig fram med handflatorna stödda mot vårt
bord.
— Var inte rädda, sa han med ett brett leende,
jag ska inte störa er lilla tëte-à-tete.
Han skrattade hjärtligt, när han fortsatte till ett
stort bord, vars stoj ande innehavare tydligen njöt av
att dra uppmärksamheten till sig. Han hörde
uppenbarligen hemma där.
— Jag har faktiskt ingenting att bekänna, sa jag
utan att ta någon notis om den överdådige. Jag tror
det är en förfärlig olycka att komma in i den trallen.
Man söker ju alltid någonting outsägligt, och de
stackare som kommit därhän jagar väl från kvinna
till kvinna i ett vilt hopp att äntligen finna det. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
