Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Ragnar aj Geijerstavi
farbroderlig inför hennes behov att leva dramatiskt
i nuet. Hon satt åter upprätt i stolen.
— Jag hatar italienarna. Om jag fick se en sån
där positivgubbe här på gatan, skulle jag....
— Det hoppas jag du inte skulle. Italienarna är
ett högst betagande folk. Jag känner dem ganska bra,
jag reser dit ofta både för affärers och nöjes skull.
Vete katten hur det ska bli med mina
silkesmasse-leveranser nu förresten, om N. F. gör allvar av
sanktionerna. Denna värld är en enda serie av bekymmer.
— Jag kommer att hata dej, om du ger dem så
mycket som ett ton. Hela världen borde bojkotta
dem.
Jag log mot henne.
— Du skulle själv kunna vara italienska, när du
ser så där upprörd ut. Du har de rätta regelbundna
dragen — vackra signorina — det rätta mörka håret
och den rätta klara hyn, fast lite för ljus. Men dina
ögon skulle vara mörka och gnistrande och inte grå
och drömmande. Det var en söt hatt du skaffat dej.
— Ja, är den inte? Jag kände genast att den var
min typ. Är mörka och gnistrande ögon det bästa du
vet?
Jag svarade inte utan nöjde mig med att gnola
»Svarta ögon», visan som Bokken Lassen brukade
sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
